| Norrköping, 7 juli 2005
Nu vet alla att Kulturpartiet var en bluff. En medial, kulturpolitisk bluff. Det var inte ett skämt, inte något lite tokroligt för uttråkade kulturarbetare som känner sig förbisedda i politiska sammanhang. Snarare ett performance, ett konstnärligt verktyg för en politisk manifestation, så som konstnärer ofta arbetar. MJMPropaganda (alltså inte hela musikkollektivet Moder Jords Massiva som tidningen Metro skrev i tisdags) blev inbjudna några dagar före Almedahlsveckan 2005 för att stödja Kulturpartiet. Flera kända kulturarbetare hade då redan hoppat på tåget. Anna Vnuk, Nisti Sterk, Helge Skoog, Kim Anderzon för att nämna några. Vi fick veta att det var en bluff, att manifestationen syftade till att sätta fokus på kulturfrågor i politiken - inte att få en plats i riksdagen. Vi satte oss på färjan över till Gotland och förberedde i sista sekund kvällens program. Väl framme i Visby blev vi också inbjudna att närvara vid Kulturpartiets presskonferens, ett av projektets flera delmanifestationer. Väl där blev jag inspirerad. Trots att jag visste att partiet inte skulle finnas i mer än ett dygn till fick jag lust att skriva en apell, ett brandtal till vad som hade kunnat vara ett intressant och välbehövligt parti. Tyvärr kom inte särskilt många politiker eller journalister till vår spelning, en stödfest för kulturpartiet. Alla ni som var där fick höra mitt tal. Ni andra kan läsa det här. mvh Anna Adeniji, medlem i MJMPropaganda |
Visby, 4 juli 2005
"Ärligt talat så brukar jag inte rösta. Att erkänna det här, just nu, är kanske som att svära i kyrkan. Vad vet jag? Jag brukar inte gå i kyrkan heller. Men trots detta faktum, att jag inte röstar i s.k. demokratiska val, anser jag mig vara en politiskt aktiv medborgare. Jag är doktorand vid Tema Genus på Linköpings universitet. Jag är en underbetald kulturarbetare. Jag är feminist. I vårt arbete som artister gör vi politiken levande. Vi förmedlar erfarenheter, vi diskuterar politik och vi påverkar förhoppningsvis våra lyssnare. Detta, anser jag, gör oss långt mer politiska än om vi går till valurnorna var fjärde år och sedan sitter hemma framför tv:n och gnäller på de politiker som av olika möjliga och omöjliga skäl inte kan uppfylla sina vallöften. Jag har en dröm att fler människor fick chansen att på sitt personliga sätt framföra sina åsikter och påverka sina åhörare. Jag önskar att människors kreativa förmågor uppmuntrades mer, att alla med inneboende kreativa passioner fick tid och möjlighet att dela med med andra. Jag har en dröm att ingen skulle behöva välja bort musik, dans, teater eller annan konst av den enkla anledningen att de inte har råd. Jag önskar att jag hade råd att uppträda på fritidsgårdar, i skolor och på fabriksgolv. Politiskt innehåll måste framföras och göras levande så att alla människor förstår att politik handlar om dem, om oss alla. Tillsammans är vi politik, tillsammans gör vi politik. När människor tror att politik är något som skapas av politiker, och endast kan förmedlas med en specifik retorik så har vi misslyckats med det demokratiska samhället. Innehåll kan aldrig skiljas från formen. Därför stödjer jag kulturpartiet." Anna Adeniji, MJMPropaganda
|